Om föreningen

Fastigheten Lövsångaren 4

Fakta i korthet:

Arkitektfirma: Höög & Morssing
Bygglov: 1912
Slutbesiktning: 1913 (som vi anger som byggår)
Byggherre: Fastighetsbolaget Utsikten. Ägare, Eric Carlson
Byggmästare: C W Althén

Bostadsrättsföreningen Lövsångaren 4 bildades formellt 9 nov 1983. Föreningens stadgar registrerades den 25 nov 1983. Registreringsbevis fick vi den 23 jan 1984. Bostadsrättsföreningen övertog ansvaret för fastigheten den 1 november 1985. Ägare när Bostadsrättsföreningen Lövsångaren 4 bildades: Förvaltnings AB Holmia och Folksam. Bottenvåningen utrustades redan från början med lokaler för butiker samt två portvaktslägenheter.

Ändringar och viktigare händelser i fastigheten:

1927 Krönande balkong över burspråk mot Bragevägen
1935 Ändring av vindskupefönster samt borttagning av gesimsränna (horisontellt listverk) 1945 Ny pannskorsten
1987 såldes vinden till Platzers bygg AB, 1988 slutfördes inredning av vindsvåningarna.
Därefter kunde föreningen rusta tvättstugan, leda in kabel-TV, byta några avloppsstammar. Hissarna fick nytt maskineri på vindarna
1990 Målning av trapphusen. Sopnedkast installerades
1994 Byte av elstigare
1995 Stambyte (avloppsstammar)
2002 Omputsning av fasaden mot gården samt installation av balkonger
2003 Ommålning av fönster och ommålning av yttertak
2005 Byte av värmeundercentral
2005 Installation av säkerhetsdörrar
2005 Högtrycksspolning av samtliga avloppsstammar
2007 Renovering och ommålning av trapphus och entréer, renovering och återställning av          hissar till ursprungligt utseende
2009 OVK
2009 Delvis omläggning av taket åt Bragevägen
2010 Högtrycksspolning av samtliga avloppsstammar
2014 Sanering av källarlokal, omgjutning av golv, iordningställande av nya förråd
2015 Installation av bergvärmeanläggning
2015 Ny torktumlare
2015 Kollektiva internettjänster installerade: Internet, digital TV och digital telefoni
2016 Målning av samtliga fönster och renovering/utbyte av skadade
2016 Högtycksspolning av samtliga avloppsstammar
2016 Ny tvättmaskin i tvättstugan
2017 Ny hemsida framtagen
2017 Renovering av hissen Odengatan. Byte från Otis till Hissen AB
2017 Dekorationsbelysning i bägge portarna
2017 Övervakningskameror i bägge portarna
2017 Ny trädgårdsmöbel till gården

Historik

p_o_hallman_1890

Per Olof Hallman (1869-1941)

Stadsarkitekten bakom Lärkstaden Östermalm och Lärkstaden
Lärkstaden ligger på Östermalm, som fick sitt namn 1885. Dessförinnan kallades denna del av staden Ladugårdsgärde. Delar av området berördes emellertid redan under 1600-talet av en mera genomtänkt gatuplanering i form av ett rätvinkligt mönster signerat Stockholms dåvarande överståthållare, Clas Flemming. En del av detta gatumönster finns bevarat runt Östermalmstorg och utgör en omisskännlig del av ”öfre Östermalm”. Narvavägen, Karlavägen och Valhallavägen ingår inte i detta mönster utan är en del av Albert Lindhagens esplanadsystem från 1860-talet, som hade parisiska förebilder. Esplanaderna förskönades med trädrader och omgavs med femvåningars stenhus.Nedan kan du se många fina, historiska bilder från tiden före och under uppbyggnaden av kvarteren kring Lärkstaden.

För texter till bilderna – se under Media.


Rannsakningsfängelset. Byggt år 1896-97. Revs i juni 1968. Bilden från 22 maj 1911.

Karta över Lärkstaden och Eriksberg.


Karta över området från 1751. För orientering notera namnen Ingemarshof, Lill Jans och Kongl. Humlegården.

År 1912. Området mot Odengatan börjar byggas,Husfasaderna mitt på bilden är fastigheterna med jämna nummer efter Odengatan. Kyrkan till vänster belägen i hörnet av Odengatan och Birger Jarlsgatan är Katolska-Apostoliska kyrkan, invigd 1890.

Lärkstaden år 1912.

I förgrunden korsningen Karlavägen-Rådmansgatan. Mitt på bilden börjar Timmermansordens ordenshus att byggas.

År 1910. Hörnet av Odengatan-Roslagsgatan.


Hulda Hanssons slakteribod på Odengatan, kvarteret Lövsångaren.


Percy Lucks speceriaffär i hörnet av Odengatan och Birger Jarlsgatan.

Omkring 1900 började andra stadsplaneideal göra sig gällande och man frångick rutnätstänkandet. Man reagerade också mot 1800-talets framväxande industristad, där Stockholms industrier låg blandade med bostadskvarter. I vissa fall hade man i planeringen behållit rutnätsmönstret även i kuperade områden, t ex gällde det Tyskbagarbergen (Nybrogatan), där man helt enkelt sprängde bort ojämnheter i topografin. Lite senare kom man emellertid att intressera sig för de topografiska ”ojämnheterna” och hur de kunde utnyttjas i själva stadsplaneringen.

Det bergiga området kring nuvarande Lärkstaden låg länge obebyggt men 1907-08 planlades området som fick ett relativt terränganpassat gatumönster. Ett kvarter, ”Lärkan”, lades ut i form av en rektangel begränsad av de blivande Odengatan (från början under namnet Rörstrandsboulevarden), Valhallavägen, Uggelviksgatan och Östermalmsgatan (namngiven först 1876, hette dessförinnan Västra Humlegårdsgatan). Östermalmsgatan fick vid denna tid sin nuvarande sträckning ner mot Birger Jarlgatan. Samtidigt tillskapades Verdandigatan som en gräns för lärkkvarteret. Detta kom sedermera att delas i fyra mindre kvarter, alla med Lärknamn, nämligen Tofslärkan, Trädlärkan, Sånglärkan och Piplärkan. Därav kommer namnet på området i sin helhet, Lärkstaden. Ett litet stadsparti, som till sin karaktär väsentligt avviker från de eljest i skilda delar av staden uppväxande bostadsområdena. Så beskrevs den ursprungliga Lärkstaden i Stockholms stadsfullmäktiges handlingar 1917. Bragevägen tillkom 1909 och bebyggelsen utefter gatan blev en del av det utvidgade begreppet Lärkstaden som planerades under 1910-talet. Flera av gatorna förlänades namn efter de fornnordiska gudarna.

Tanken med den nya planen var att anpassa bebyggelsen till terrängens formationer och att bygga upp bostadsmiljöerna i en liten skala. Uppdraget gavs åt arkitekten och stadsplaneraren Per-Olof Hallman, som också signerat flera likartade karaktärsområden i Stockholm, t. ex Röda Bergen, Blecktornsparken och Helgalunden. Planidéerna kom från utlandet. Bl.a. påverkades Hallman av den österrikiske arkitekten Camillo Sittes tankar om konstnärligt stadsbyggande. De nya idéerna syftade bl. a till trafikseparering för att skapa lugn samt utrymme för gröna ytor. Lärkstaden blev ett av Hallmans tidiga projekt och han hade medeltidsstadens mönster i åtanke vid planeringen av gator, små torg och parker, terrasser etc. När det gällde husens inre arbetade han efter engelska förebilder. Planen godkände nämligen från början bara stora enfamiljshus. Inga butiker fick förekomma (lärkkvarteren). Många olika arkitektoniska stilarter kännetecknar däremot de första husens yttre karaktärer. Inspirationen här hämtades från såväl England som Frankrike. Man byggde dessa bostäder för, att inom städernas gränser behålla de bättre skattdragande elementen, måste man se till att deras anspråk på komfort … anvisa egnahemstomter för den burgna medelklassen. De rikas flykt till förorterna hade blivit ett hot.

Senare dominerade engelska stilideal med fasader i tegel med fina detaljarbeten att dominera området, särskilt runt Engelbrektskyrkan. Men områdets byggnader kännetecknas också av en stark nationalromantisk karaktär. Jugend blev förhärskande. År 1914 var Lärkstaden färdigbyggd. En liten avgränsad villastad växte fram. De mest exklusiva bostadshusen i Stockholms innerstad under 1910-talet byggdes i Lärkstaden. Här fick tidens estetiska ideal ett av de mest tydliga avtrycken. Här finns nationalromantikens känsla för materialens struktur och färgverkan. Här finns inom en tegelröd helhetsram ett rikt förråd av variationer: spröjsade fönster, burspråk, massiva ekportar och grönärgad koppar samt på några ställen grovhuggna stenar i sockelpartierna. Husen är ritade av olika arkitekter och individualiteten därför stor. Skapelsen har kommit att krönas av själva Engelbrektskyrkan, massiv och tung, växt ur berget och fast förankrad i det med sina trappor och terrasser uppbyggda av kraftiga stenar i granit (Eriksson 1990). Också kyrkan ritades i en utpräglad jugendstil av arkitekten Lars Israël Wahlman och invigdes 1914. Den är arkitekturhistoriskt mycket uppmärksammad men har knappast fått någon efterföljare någon annan stans. Kyrkan kallades även Bergskyrkan eftersom den byggdes på den plats som förr kallades Kvarnberget. Kyrkans valv är hela 32 meter högt och därmed bland de högsta i Skandinavien. Det kan till sist tilläggas att P O Hallmans senare skapelser, t. ex Röda bergen, i stor utsträckning kom att kännetecknas av 1920-talets klassicistiska stilideal, som ofta går under beteckningen ”The Swedish Grace”.

Kvarteret Lövsångaren

Under den tid då nybebyggelsen diskuterades vid sekelskiftet 1900 låg fortfarande gammal bebyggelse kvar inom det nuvarande kvarteret Lövsångaren och ny tillkom okontrollerat. Namnet på det dåtida kvarteret, Träskfloden, var fram till 1850-talet en stor del av sankmarkerna (Träskängen) runt den forna sjön Träsket – d.v.s. trakten mellan Eriksbergsplan och Surbrunnsgatan. Benämningen på kvarteret säger något om hur området såg ut innan tillkomsten av stadsplanen från 1906.

År 1885 planerades nuvarande Birger Jarlsgatan. Namnet på dess föregångare upplyser oss om terrängens beskaffenhet mellan nuvarande Nybroplan och Roslagstull (Kattrumpstullen) dessförinnan. Tidigare hade namnet på ”gatan” växlat mellan Rännilsgränden, Rännilens gata och Träskegatan. År 1806 föreslogs Birger Jarlsgatans föregångare få namnet Stora Träskgatan.

Men den nya planen 1906 drog bokstavligen och bildligt ett streck över den gamla epoken utan pardon. Här låg tidigare fem hus tvärs över det gamla kvarteret Träskfloden 12, d.v.s. nuvarande Lövsångaren och Flugsnapparen. De var tämligen nyuppförda i fyra till sex våningar och innehöll stora lägenheter om fem till sju rum med bad. Markägare var Timmermansorden som förde förhandlingar med staden om markbyten för ordens högkvarter, kyrkan och ordens krav på ersättningsmark ute i Åkeshov. Dessa marktransaktioner lade grunden till Timmermansordens välstånd.

Bragevägen fick som nämnts sitt namn 1909 efter den nordiska skaldekonstens gud Brage. Vid namnsättningen föreslogs först namnet Vanhemsvägen. Odengatan har fått sitt namn efter Oden, den fornnordiska gudavärldens överhuvud. Den omtalas först som Rörstrandsboulevarden men fick officiellt namnet Odengatan 1921 eftersom detta namn redan då var brukligt.

Kvarteret Träskfloden bestod i huvudsak av jämn mark och var sammanbundet med kvarteret Domherren som mestadels bestod av ett stort berg på vilket sedermera Engelbrektskyrkan kom att resas med vid utblick över staden. Den låglänta delen, där vårt hus nu är beläget, beskrevs i en artikel i tidningen Dagen den 30 augusti 1899 på följande vis. Omgifvet mot Birgerjarlsgatans förlängning och mot Odengatan af moderna byggnader, där ibland den i arkitektoniskt afseende ”Apostoliska” kyrkan, ligger det gamla ruckel, hvaraf vi här återger en bild. Det är den sista tobaksladan å Norr— Arbeten pågår att undanspränga bergen mot öster samt att med makadam, som slås i mängd af den sålunda utsprängda stenen, utfylla den forna Träskängen. För blott 30 á 40 år sedan roade sig småpiltarne med att i den gamla ladans omedelbara närhet fånga rudor, då fanns här en liten idyllisk sjö.

När kvarteret Lövsångaren avstyckades 1911 och bebyggdes 1912 accepterade man höghus och affärslokaler, något som motiverades av ökade tomtpriser. Även här behöll man dock en gedigen inriktning på kvalitet med historiska förebilder i såväl stadsplan som byggnader. Fastigheten som uppfördes 1912-1913 ritades av arkitektfirman Höög & Morssing. Höög var egentligen inte arkitekt. Han hade skaffat sina kunskaper på praktisk väg. Han var i första hand en skicklig och tränad planlösare. Höög lierade sig med Gunnar Morssing, som var arkitektutbildad och tillhörde det yngre avantgardet den aktuella tiden (Eriksson 1990). Byggherre för Lövsångaren 4 var Fastighetsbolaget Utsikten som ägdes av H. Carlsson. Byggmästare var C W Althén. Kapten Knut Öhrström köpte fastigheten 1919. Han sålde den omedelbart vidare till direktör Tage F. Svensson samma år. År 1960 köptes den av fru Mary Somming, född Wendt. Hon sålde den i sin tur till Fastighetsbolaget AB Holmia 1961. Bostadsföreningen Lövsångaren 4 övertog ägandet av fastigheten 1 nov 1985.

Kvarteret, med hus i rött s.k. Helsingborgstegel, avviker tydligt från malmarnas övriga bebyggelse. I ett annars dynamiskt Stockholm är Lärkstadens bebyggelse efter 1915 närmast statisk. Den bildar genom sitt gedigna utförande och sin sociala predestinering ett starkt fort mot förändring. Kvarteret Lövsångaren fick sin status fastställd i stadsplanebestämmelser från 1935 som angav att gården inte fick bebyggas och att husets höjd fastställdes till högst 41,5 meter över stadens 0-plan (slusströskeln).

Stadsmuseets inventering och bedömning

”Fasaderna mot Bragevägen och Odengatan är mycket väl bevarade sedan byggnadstiden med sitt delvis mästermurade röda tegel, burspråk, naturstensportaler och fint arbetade detaljer. Byggnaden har ett stort byggnadshistoriskt värde. Som hörnhus vid den breda Odengatan har den även ett stort stadsbildsmässigt värde”.

Enligt bestämmelserna i Naturresurslagen 2 kap angående Riksintressen för kulturminnesvården i Stockholms innerstad och i enlighet med Översiktsplan 90 är huset markerat som Fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

En del av Lärkstaden 2013
Flygfoto 2013.

Litteratur

Bodström, Kerstin 2001. Ett litet stadsparti – runt Lärkstaden. Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
En gåtfull vandring i Lärkstaden. Gåtfulla stockholmsvandringar 1998, utgiven av SAR och Östermalms Stadsdelsförvaltning.
Eriksson, Eva. 1990. Den moderna stadens födelse. Svensk arkitektur 1890-1920. Ordfront.
Gullström, Estrid – Hegner, Anne-Lise. 1983. Lövsångaren-Flugsnapparen, två kvarter på Östermalm. Uppsats för 5 p i Stadsgeografi
Hagbard, Kristina. 1994. Lärkstaden visioner och verklighet. Uppsats för 60p vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.
Hall, T (red). Stenstadens arkitekter. Akademilitteratur 1981.
Stockholms gatunamn. Stockholmsmonografier utgivna av Stockholms kommun 1983.
Stockholms Stadsmuseum (SSM). 1984. Byggnadsinventering Östermalm.